Hönshirs och kavelhirs är hotande gräsogräs som skall tas på allvar! En annat ogräs som brett ut sig är skatnäva.
Hönshirs
Efter den heta sommaren 2018 började det komma in rapporter om kraftigt ökad spridning av ett nytt, hotande aggressivt ogräs främst från södra Raseborg och Hangö. Under år 2021 hade detta ogräs spritt sig till Sällskapets hela område och det fanns fält som inte kunde tröskas pga den mycket rikliga förekomsten av hönshirs. Också i år har utbredningen av hönshirs tyvärr ökat klart!
Hönshirs, rikkakananhirssi, är ett ettårigt tropiskt gräs som trivs i värme främst på lättare jordarter men kan nog förekomma över allt. Plantorna är kraftiga och kan bli ca 0,8 – 1,5 m höga och producerar rikligt med frön, minst 1000 – 2000 per planta! Fröna är först ljusgröna men blir vid mognad mörkbruna-lila och kan på håll förväxlas med vass.
Hönshirsen gror rätt sent, oftast efter den ”vanliga” ogräsbekämpningen, först vid 13 graders marktemperatur men som bäst vid > 20 grader och med 18 graders luftmedeltemperatur mognar plantorna på ca 65 dygn.
Ofta behövs en skild omgång bekämpning med ogräsmedel mot gräsogräs => dyrt. De plantor som vid bekämpningstidpunkten har grott bekämpas med medel verksamma mot flyghavre men bekämpningen bör göras möjligast sent. Här uppstår lätt problem eftersom det då finns risk för att eventuella plantor av flyghavre hinner växa sig för stora eller att de mer eller mindre täcks in av den odlade grödan med försämrad effekt på flyghavren som följd!
En bekämpnings/plockningsrunda räcker inte eftersom det gror till nya plantor efterhand!
Hönshirsen växer i tuvor med välutvecklad, buskig, rot och dess specialitet är att stråna inte är runda utan lätt tillplattade, ovala, och de är smalare just ovanför noden
Den har ett aggressivt växtsätt som lätt täcker den odlade grödan under sig speciellt under torra år då den odlade växten tvinväxer. I för hönshirsen lämpliga förhållande kan den helt ta över fältet så att det inte går att tröska.
Sådd av ett tätt bestånd av höstsäd konkurrerar ofta bra med hönshirsen påföljande år bara det inte utvintrar.
Bilder på hönshirs, NSL Försök:
Spridningssätt
– Hönshirsens frön är små och genom att använda noggrant sorterat spannmålsutsäde torde risken för spridning via spannmålsutsädet vara rätt små, – använd inte osorterat spannmålsutsäde!
– Kan spridas med olika utsädesfrön och fröblandningar (dill, rödbeta, morot, vallfrö, fånggrödor, landskap- viltfröblandningar, fågelfrö osv.)
– Med maskiner och redskap från åker till åker
– Via ensilage/hö och halm och sedan via stallgödsel. Den torde inte klara ensilering i 8 veckor eller matsmältning hos djur som varar mer än ett dygn men det finns alltid en risk att fröna klarar sig och sprider sig.
– Via djur s.s. fåglar och vilt eftersom hönshirs förekommer tom. på holmar i skärgården.
– Översvämningar
Bekämpningsåtgärder
Handplockning genast när de första plantorna syns om ringa förekomst!
Glyfosat på hösten OM det annars finns behov för det, – kan möjligtvis försämra grobarheten på fröna pga. ofullständig mognad.
Hönshirsen övervintrar inte utan dör under en normal vinter.
Lämna inte frodiga hirsbestånd stående över vintern utan krossa ned dem för annars kan klövviltet sprida fröna tom. med pälsen.
Jordbearbetning:
– Plöjning löser inte problemet eftersom fröna kan bibehålla sin grobarhet länge djupt nere i jorden.
– Direktsådd, – på obearbetade åkrar blir fröna på ytan, vilket leder till att frönas grobarhet försämras under vintern.
– Lättbearbetning t.ex. med kultivator rekommenderas inte, hönshirsen trivs bra på lättbearbetade åkrar eftersom bearbetningsdjupet oftast går ned till det djup där fröna gror bäst.
– Man har försökt lura hirsen att gro på hösten genom att med tallriksredskap göra en grund ca 2 cm:s bearbetning, en så kallad falsk såbädd, men det kräver att det kommer lämpliga groningsförhållanden senare under hösten dvs tillräckligt med fukt och värme.
Kemisk bekämpning (herbicider):
Använd preparat verksamma mot flyghavre som tillhör olika resistensgrupper vid olika ogräsbehandlingar för att undvika resistens!
OBS! Det finns INTE effektiva preparat för bekämpning av hönshirs i havre, odla inte havre på problemskiften!
Tidpunkt, – spruta rätt sent så att möjligast många plantor av hönshirs hunnit gro. Observera dock att om man sprutar väldigt sent i fält där det också finns flyghavre finns det stor risk att effekten mot flyghavren blir begränsad – dålig!
Andra åtgärder som kan missgynna hönshirsen är att ha täta, höstsådda grödor och vall, ett tätt bestånd konkurrerar bra med hönshirsen. Hönshirsen gror först i månadsskiftet juni-juli då höstsådda grödor och vallar redan har bildat ett tätt bestånd
Rågen har en allelopatisk, = en bromsande effekt tack vare av rågen i marken utsöndrade ämnen, – har bromsande effekt mot hönshirsen
Kom ihåg! Håll maskiner och redskap rena när förflyttning till följande skifte sker!
Sträva till att bearbeta och så svårare infekterade fält till sist för att minska spridningsriskerna
Kontrollera att också eventuella anlitade entreprenörer förstår allvaret i hotet av spridning av hönshirs!
.
Kavelhirs
Kavelhirs, viherpantaheinä, är ett annat exotiskt ogräs som brett ut sig på Sällskapets område under de senaste torra och heta åren. Dess egenskaper, förekomst och bekämpning påminner rätt mycket om hönshirsens men kavelhirsens växtsätt är i allmänhet inte lika långt och frodigt. Därmed konkurrerar den inte lika hårt med den odlade grödan och dess förekomst kan passera obemärkt.
Också den trivs där grödan lider, t.ex. på torra åkerkanter varifrån den sedan lätt sprider sig inåt i åkern. Den växer ofta i lösa tuvor upprätt eller knäböjd vid basen.
I Finland är dess växtlighet i allmänhet ca 20 – 50 cm hög och blir inte lika totalt dominerande som hönshirsen kan bli.
Axens utseende avviker dock helt och kavelhirsens ax liknar främst ludna timotej-ax. Dess namn på engelska, Green Foxtail, beskriver axens utseende rätt bra.
Vi har skrivit om kavelhirs också tidigare, läs inlägget här: https://www.nsl.fi/aktuellt/kavelhirs/
Foton av kavelhirs, Britt-Marie Olin, NSL:
.
Skatnäva
Ännu ett, tidigare rätt okänt ogräs, har brett ut sig på Sällskapets område under de senaste torra och heta åren nämligen skatnävan, på finska har den det beskrivande namnet peltokurjennokka.
Skatnävan är en ettårig, hårig ört med rosafärgade blommor med oftast nedåt böjda stjälkar.
Den trivs på öppna, torra och gärna Mo-haltiga delar av åkrarna varifrån också den, när tillfälle ges, lätt sprider sig inåt åkern. Om konkurrensen av den odlade grödan är svag kan också skatnävan breda ut sig på stora områden men dess tålighet för konkurrens är mindre.
Dess specialitet, och klara kännetecken, är att dess fruktkapslar, inuti vilka fröna finns, är utdraget långsmala och fröna har en lång, vass och hygroskopisk ”näbb”.
I fuktigt väder är näbben nästan rak men vid torrt väder vrider den sig korkskruvs-likt och den här rörelsen gör att fröna kan borra ned sig i marken. Jämförbart med flyghavrens kärnas borst som vid varierande fuktförhållanden möjliggör förflyttning av fröet!
Foton på skatnäva, Jan Grönholm, NSL:
Denna sida är uppdaterad den 21.8. 2024 av Jan Grönholm, NSL
