Att så höstvete efter höst- eller vårvete medför alltid en förhöjd risk för angrepp av det av den randiga dvärgstriten spridda viruset som leder till vetedvärgsjuka.
Faktorer som ökar riskerna är:
- Tidigare angrepp på området, – höstvetefält som tvinväxt, färgats gul-röda och inte bildat ordentligt med ax
- Vete som förfrukt
- Mycket växtrester i ytan efter förfrukten
- Minimerad eller utebliven bearbetning
- Tidig uppkomst i varmt och torrt väder
- Förekomst av spillvete, rajgräs eller vitgröe
Om uppenbar risk för angrepp förekommer bör bekämpning ske i 1 – 1,5 bladstadiet med pyretroider men effekten kan vara varierande, – om fritfluga bekämpas bekämpas i allmänhet också dvärgstriten. Under de senaste åren har det inte allmänt förekommit problem med vetedvärgsjuka i höstvetena.
En något försenad sådd av höstvetet i ett rent och plöjt fält minskar riskerna för angrepp! Vid försenade sådder bör man höja utsädesmängderna med ca 10 % i både råg och höstvete.
Denna sida är uppdaterad den 4.9.2018 av Jan Grönholm, NSL
