Överlag har grödorna i västra Nyland sett hyfsade ut genast efter att de kommit fram men på många håll har färgen i höstvetefälten försvunnit totalt några dagar efter framkomsten, – fälten har färgats fult gul-grå-bruna.
Om man kollar in dylika fält noggrant hittar man ofta mer eller mindre svåra angrepp av Svartpricksjuka. Symtomen syns ofta som ovalt utdragna, ganska stora, 1 – >2 cm långa, fläckar med brunt botten men med gul kant runt om. Det viktiga är att ta med eventuellt erforderliga glasögon eller förstoringsglas för inne i de bruna fläckarna har Svartpricksjukan små, stoppnålsstora tydliga svarta prickar.
Det har hittills i Finland varit ovanligt med så här starka och tidiga angrepp av svartpricksjukan, – den gångna vinterns ända till slutrakan helt tjälfria förhållanden under snön har dock erbjudit speciellt gynnsamma förhållanden för angrepp av svampsjukdomar.
Det har dock skett en förändring så att förekomsten av Svartpricksjuka klart har ökat under de senaste fem – tio åren, – dels kan det bero på att nya sorter odlas men också på att vi på marknivå har haft flera varma vintrar. Fortsätter det så här så kan det bli mycket viktigt att göra en sen svampbekämpning på hösten också i höstvetefält!
I de flesta fall sitter plantorna nu ännu rätt bra fast med sina rötter och tillväxtpunkten har hittills hållits i liv så det finns gott hopp! En lömsk sak med Svartpricksjuka är det att, liksom med sköldfläcksjuka, förekommer ofta angrepp genast vid bladfästet. Det gör ju att resten av bladet kommer att dö inom en snar framtid när vätskeströmmarna skärs av.
Svartpricksjuka bekämpas effektivt med SDHI-preparat men den typens preparat borde man använda bara en gång per säsong för att minska riskerna för resistens vilket gör att man borde spara dem till en bekämpning först senare!
Följ med läget i dina fält! Höstvetefält brukar ofta, också utan angrepp av Svartpricksjuka, vissna ned rätt hårt på våren och höstvetet bestockar ju sig på våren så bestånden brukar tätna igen.
Svartpricksjukan trivs i regniga och fuktiga förhållanden och många gånger under tidigare år har begynnande angrepp stannat upp när vårtorkan slagit till.
Denna sida är uppdaterad den 31.3.2021 av Jan Grönholm, NSL
