Det finns en hel del osäkerhet beträffande vilka åtgärder som krävs av odlarna då odling enligt Integrerat Växtskydd efterhand införs! Det gäller dock att inte skrämma upp sig i onödan för att det mesta handlar om ett pussel av åtgärder som många redan nu använder sig av.
En grundprincip är att man vid bekämpning i första hand utnyttjar förebyggande åtgärder och först efter konstaterat behov tar till kemikalier vid bekämpning av växtskadegörare!
Bekämpningsbehovet bör utvärderas genom kontroll av tidigare anteckningar, observationer av växtligheten, beaktande av tröskelvärden och utnyttjande av prognoser.
Viktiga delar i detta pussel är bl.a.:
– Att i mån av möjlighet upprätthålla en god växtföljd
– Noggrann, fortgående uppföljning av läget i åkrarna
– Välgjord dokumentation av det i åkrarna konstaterade läget. Anteckningarna hjälper en att fatta beslut både under det pågående odlingsåret men hjälper en också under kommande år, – ”mannaminnet” är inte så värst långt!
– Användningen av växtskyddsåtgärder skall vara ekonomiskt motiverbar och skall ske så att riskerna för uppkomst av resistens minimeras. Också riskerna för människans hälsa och omgivning skall minimeras.
– Resultatet av växtskyddsbehandlingarna skall följas upp och dokumenteras
– Att i mån av möjlighet använda sig av biologisk bekämpning. Detta är förståss svårare i ”öppen” odling som åkerodling är, i motsats till växthusens slutna rum. Om man följer den första punkten med upprätthållande av god växtföljd idkar man redan en sorts biologisk bekämpning då man undviker monokultur och därmed dess åtföljande skadegörare.
Denna sida är uppdaterad den 3.1.2014 av Jan Grönholm, NSL
